I mitt huvud snurrar och surrar det en hel del och nu tänker jag lätta på trycket och pysa ut i "cyberrymden". Här får ni ta del av stora och små ting, natur, hundar, hus, inredning, trädgård samt min familj och mina vänner.

Hoppas på nya spännande utmaningar!

Ann-Sofie Gothnell




onsdag 18 augusti 2010

Appropå fjärilar.....


Tjeckade mailen och kikade in på Indiska. Det är så ju bekvämt att kolla sortimentet hemifrån, dock inte samma känsla. Jag vill liksom vända och vrida, känna och klämma på objekten.
Men vad fastnade jag för? Jo, den vackra koppen och den tjusiga krukan med.....FJÄRILAR på. Snacka om att jag är påverkabar!

fredag 13 augusti 2010

Vackert både inne och ute.



Sorgmantel, Liten bastard och brunfläckig pärlemofjäril



Det var ett tag sedan jag var ute och surfade på internet. Under sommartider blir det inte så mycket tid framför datorn samtidigt så känner jag inte mycket sug efter saker och ting när vi har så fint omkring oss, utomhus.

Och just ute hittade jag de finaste inredningsdetaljerna, fjärilar. Fjärilar är helt underbart vackra och ytterst förfinade varelser som flyger så lätt. Läste någon inredningstidning att nu kan man ha livslevande fjärilar i sitt hem. Kallas de för Innefjärilar då?? Men hallå, låt naturen i möjligaste mån hålla till utomhus. Varför inte ta sig ut och se dem i sin rätta miljö eller köp en fjärilstapet.
Ja, mycket skall man vara med om..

Nu vad det inte fjärilar som skall visas här...Näe, men se dessa vackra skåp. De VILL jag HA!
Wohnzimmer.se bjuder på ögonblick!




onsdag 11 augusti 2010

Var är alla blåa bär?


Var tusan tog alla blåbär vägen?
Under skogpromenaden idag upptäckte jag att det verkligen inte finns blåbär i skogen. Trodde att vi hade ett dåligt år ute i stugan, där jag annars brukar plocka ganska mycket, men så var det inte. Nu är det barskrapat och de få som är kvar är små eller skämda. Till och med mina "säkra kort" är tomma. Hade sett framemot alla blåa, nyttiga GI-bär och förbättra synen nu i mörker tider

Jag förstår dessa stackars säsongsbärplockare som har sparat sina surt förvärvade pengar för att tjäna storkovan och så har naturen snålat in på sina resurser. Det är som att bli uttagen till en poker tävling och så får man den värsta dåliga given. Hopplöst.

Finns det någon som har en vettig förklaring till varför det är ett dåligt blåbärs år?

tisdag 10 augusti 2010

Människans bästa vän är hunden.....

Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu. Dels Kammarrättens dom som gör mig upprörd, eller kanske inte domen i sig men att den bygger på påhittade och lösryckta meningar som det allmänna ombudet, Försäkringskassan, har framställt. Dels på mammas och pappas stundande flytt. Hur skall de orka och kommer de att ångra sig? Dels på andra vardaliga och icke vardagliga ting.



Nu när det surrar som mest så är det faktiskt skönt att gå tillbaka till mina inrutade scheman som innebär promenader med mina följeslagare och mycket vilotid därimellan. Mina två hundvänner; Storpudeln Domestic Dark D'Atlas Daredevil , kallas för Atlas och var lånehund, toypudeln, Domestic Silver Akito, kallas till vardags för Lelle.

En liten och en stor, en svart och en silver. De är helt olika men kompletterar varandra - Atlas lite oregerlig, gör som jag vill, tonårshormoner, klumpig, inte alltid översvallande mot människor nästan surmulet butter, nästan aldrig skäller men med glimten i ögat och en helt underbar hund. Lille Lelle han älskar alla, ställer sig in, gosar mest hela tiden och ser till att ta för sig men på ett mycket sofistikerat och älskvärt sätt. Lelle orkar allt som Atlas gör (tror han) och tror att han är en stor hund förutom när stora Atlas vill leka med lilla Lelle. Då är Lelle mycket liten och piper helst innan Atlas rör honom, för säkerhetsskull. Det ser mycket komiskt ut.
Ja, när jag har tid och observera hundarnas beteende kan jag försvinna länge men alltid med förundran och ett leende. Då behövs inte någon annan underhållning. SÅ fungerar vi som är "hundvänner"!

söndag 8 augusti 2010

Mattor, hästar och stolar

Av inredning blir vissa vilda och hela deras ekonomi skulle säkert shoppas upp. Det finns så många och så mycket där ute som får oss att vilja ha. Själv går jag nog på det mesta men är mer glad åt det jag kan fynda och delvis fixa själv.

T. ex så behövde jag byta matta i stugan men kunde inte hitta den rätta stilen men så plötsligt såg jag DEN mattan. Tyvärr gjordes den enbart i små storleker och det räcker inte långt. Så varför inte köpa 3 st??? Sagt och gjort! Med en stoppningsnål och ett kraftigt garn sydde jag i hop 3 st mattor från IKEA . Det hela kostade ca 3 x 80 kr = 240 kr för en superstor trasmatta. Ett helt ok pris. Jag är riktigt stolt över mattan!





En annan sak som jag är oerhört stolt och glad för är den "röda brunte"som vi fick till "värdinne-present" av våra härliga stuggrannar. Den röda hästen kunde inte ha passat in bättre speciellt när vi har fixat till stora rummet i stugan. Jag är helt förälskad i denna fyrbenta vän. Dock vet jag inte var den är köpt fast jag skulle vilja veta för att kunna köpa eventuellt fler.





Av mina föräldra fick jag hämta 6 st järnstolar med en mycket annorlunda design. Jag har aldrig sett sådan förut och antar att de är före eller omkring 70-talet. Om det är någon som har sett stolarna tidigare eller vet var de är gjord så är jag tacksam om ni hör av er:-))))


tisdag 3 augusti 2010

Tiden gick alldeles för fort!


Och så var vi plötsligt inne i augusti med surströmmingar och kräftor på bordet.

Just kräftor är nog mer i min smak dessutom så har jag så underbara minnen från trollska sensommarnätter i skimmrande månsken. Sedan mina föräldrar köpte en småländsk (Italieninspererad) gård med fiskerätt har jag fått möjligheten att föra mina minnen vidare till mina och Thomas barn. Alla har fått känna mystiken och spänningen när årorna klyver vatten linjen, kräftorna rasslar runt i burarna och ilsket klipper med klorna. Tyst glider båten fram, en ljusglimt från ficklampan, viskande röster som bärs fram över det svarta vattnet - det är en av de mest fina naturupplevelser jag har fått uppleva.


Att plocka svamp är också en upplevelse. När jag ser de små gula svampkropparna sticka upp ur myllan får jag guldfeber - jag springer omkring, sjungande och trallande på en kantarellsång med torra grankvistar som sticker ut urhåret men vad gör man inte för färsk, stekt svamp på en smörstekt brödbit!
.
Hundarna tycker inte att matte är särskilt kul och kan inte riktigt förstå hur det kommer sig att hundbajspåsarna kommer fram ut mattes ficka, ideligen. Var är skiten? Va, har jag skitit igen??
Folk som möter oss på hemvägen tror nog inte sina ögon när vi kommer bärandes på de svarta påsarna - Oj, vilka ordentliga hundägare som tar upp skiten i SKOGEN! ...Men vi bär det gula skogsguldet.....Kantareller!
Tyvärr blev det inget kräftfiske i år då vi har haft fullt upp med att fixa huset, La Casella och hjälpa mamma och pappa inför stora flytten till Vännäsby. Ja, jag bor ju där men föräldrarna har bestämt sig för att komma dit. Så i stället för 110 mil så har vi 50 meter till varandra, vilket känns oerhört bra men samtidigt lite sorgligt då jag inte lika ofta kommer att åka ner till småland och mina natur/gourmet - upplevelser. Jodå, jag kan ju, nästan, få samma ätbara upplevelse här i norrland men surströmming slår INTE kräftor!